Sexfemman sprang jag på för något år sedan och insåg direkt att han var en grymt skön och trevlig typ. Redan i våras när han släppte sitt debutalbum Grimaschmusik kändes det att det var läge att lära känna Sveriges mest bakåtlutade karl närmre.
Det hela började 1919. Efter en hård dag framför staffliet fick den franske konstnären Marcel Duchamp feeling och målade en mustasch på Mona Lisa. Efter det var inget sig likt. Det fanns inte längre något man inte kunde göra inom konsten. Och mustaschen hade lämnat sin plats i maktens korridorer och kunde helt plötsligt vara ett skämtattribut och säljas i storpack på Buttericks.
Skateboard måste vara en av de mest trendkänsliga kulturerna som existerar. Få områden har så tvära kast mellan varven. Hela den "vi bryr oss inte"-mentaliteten är ju i grund och botten ren och skär lögn. Det finns flera olika områden inom skate som fallit offer för just trender. Trick, stilar och obstacles med mera men det jag tänkte fokusera på här är klädstilen.
För en tid sedan begav sig Kulturfascisten mot Stockholms facilitet för skateboardåkning inomhus, även kallat Fryshuset. Det var en rå, kylig dag med blöt mark och nordanvinden vinandes i kinderna. Inte de främsta förutsättningar för att bygga upp en stark mentalitet och klara av en dags strapatser i en trång inomhuslokal full av alla Stockholms kranskommuners fritidsgårdsbarn. Men en bit bak i huvudet fanns vibben som sakta men säkert växte starkare och starkare.
Sexualitet kanske inte tillhör de ämnen du förväntar dig att få läsa om i den här blaskan, men det är ett av få ämnen som nog ALLA som just läser detta kan gemensamt relatera till vare sig du är tysk kiteboardåkare eller snowboardyngel. För sexualiteten är den gemensamma nämnare som binder oss samman som människor. De primitiva instinkter som har styrt oss sen vi kravlade upp ur träsket på två ben som både är roten till allt gott såväl som allt ont.
WATCH YO STEP LIL’ NIGGUH... brummar en Mr-T-liknande röst. Kulturfascisten har just backat ut genom en port efter att ha hållit upp en dörr åt en moder med tillhörande barnvagn. Under själva processen känner jag att någonting har trampats på men som Kulturfascisten tagit för givet var en tröskel.
Godafton mina kära vänner. Tillåt mig att presentera mig själv. Mitt namn är Kulturfascisten. Vem är det kanske du tänker? Kulturfascisten är ett lynnigt skarpsinne, en åsiktsmaskin och en sjutusan till översittare. Kulturfascisten är ett shotglas av inblick som silas mellan framtänderna för att urskilja det salta från det söta. Här kommer tankar luftas och åsikter framföras utan minsta rädsla för att trampa på ömma tår i den rusningstrafik av informationsvägar vi gemensamt trängs och knuffas på. Nu när presentationen är avklarad kanske vi kan gå vidare i denna nya spalt.
Det finns två ställen i Sverige som jag ser som helt unika. Vad som är min måttstock är så klart folket som kommer därifrån samt människorna som söker sig dit. En av de två orterna är en stad i norra Sverige med en stor malmgruva och finskklingande dialekt. Inget ställe nämnt. Det andra stället skulle jag vilja kalla västra Härjedalen. Dit räknar jag både Funäsdalen och Tänndalen. Jag vet att det finns en del riktigt snävt nischade regionalpatrioter som kommer att slänga snusdosan i väggen när Funäsdalen och Tänndalen nämns i samma mening. Jag ber om ursäkt!
När Jonas dök upp på den svenska snowboardscenen var siktet inställd på världscupen och att i framtiden kanske tävla i OS. Men det var några år sedan, rättare sagt väldigt många år sedan. Nu ser läget lite annorlunda ut. Jonas har gått från att vara nidbilden av en tävlingsåkare till att bli en åkare som med hjälp av ett antal bananskal och fantastiskt mycket talang börjat skapa sin egen plats på den internationella snowboardhimlen.
En vanlig försäsong för mig består av att harva omkring i isiga pister i Duved. Har man tur kanske man får en puderdag eller två i Åre, fast då blir i vanlig ordning all snö spårad efter några åk. Eftersom man vanligtvis inte har åkt på några månader och suget på skidåkning är stort är man ändå nöjd och glad för det man får. Den här försäsongen var något annat, något man antagligen bara får uppleva en gång i sitt liv. Därför kände jag att jag var tvungen att få ner ett par rader om några veckor jag sent kommer att glömma.
Vill du ha vårt nyhetsbrev med de senaste nyheterna kan du registrera dig här.
Mike Anderson fick en ordentlig överraskning när han gick på konstutställning med hjärnan bakom Krooked skateboarding, Mark Gonzales. Klicka här för och se vad det var som hände.
Placed to ride med Stefan Hauser i spetsen jobbar i skrivande stund med att förse stockholmarna med en ny betongpark. Se hur parken börjar ta form på PTR's blogg.
Tyler Bledsoe har slagit igenom ordentligt det senaste året, inte minst efter sin del i Mind Field. Nu har den unge skejaren från Oregon gått från AM till Pro på Alien Workshops ständigt växande team och hans första egna brädmodell släpps den första augusti.
Skånepågen Pontus Alv premiärvisade under våren sitt senaste mästerverk, In Search of the Miraculous. Nu har en hemsida för filmen sett dagens ljus och där kan du klicka hem ett eget ex av filmen för ynka 10 €.
Under ett par månaders tid har Cliché presenterat deras teamåkare i varsitt videomontage signerat Fred Mortagne. Nu har turen kommit till killen med kanske den fetaste popen i världen. Vi snackar så klart om australiensaren Andrew Brophy.
© Transition Magazine // Om Transition // Media // FAQ // RSS // Kontakta oss