Mika Edin – Ollie
Skateboardsveriges Atlantis, betongparadiset mitt i Stockholms skärgård, ett stenkast från finlandsfärjans rutt mot Åland, taxfree, billigt godis och fylleångest. Betongön är så nära en urban myt man kan komma, trots att det inte tar mer än 90 minuter att ta sig dit från Stockholm tog det mig över tio år innan jag klev i land på den västra sidan av ön. Första gången jag själv hörde talas om platsen var i mitten av nittiotalet då en av de inskickade hemmavideofilmerna på Edge-TV hade några klipp med ett gäng skateboardåkare som rullade runt på den gamla försvarsfästningen. Sedan dess har Siaröfortet varit ett av de där platserna man borde besöka för att skata.
Eddie Lindkvist – Wallride
Siaröfortet ligger mitt i Furusundsleden och när det började byggas strax efter första världskriget var det tänkt att vara en fästning som skulle hålla ryssen på avstånd från Stockholm. Då var det en av Sveriges viktigaste strategiska platser. Det var tänkt som en förstärkning av Vaxholms fästning med ordentligt fort och ett redigt artelleribatteri.
Arbetet startade 1916 och avslutades vid fredsslutet i november 1918. Då var pengarna slut, fortet halvfärdig och manskapet på ön hade strejkat två gånger. 1921 tog byggandet åter fart men problemen fortsatte. Bland annat underskattade de civila entreprenörerna arbetsmängden. När pjäserna väl kom på plats så skulle de maskeras. Manhyrde in en konstnär från Frankrike och kanske kan det förklaras med språkförbistring, men konstnären valde att måla färgglada liljor och andra blommor på pjäserna. Efter fyra försök anlitades i stället en målare från Ljusterö. Där landade vi nu med målet att undersöka huruvida myten om betongparadiset var sann eller just bara en saga. För att ta oss ut chartrade vi en taxibåt från Ljusterö, efter några dyra minuter på båten klev vi iland. Men innan dess berättade vår kapten att hans söner filmat en del skateboardåkning ock skickat in en film till tv i slutet på nittiotalet. Men efter några besök hade de blivit bortkörda med förmaningar om att skateboardåkning i alla dess former var strängeligen förbjuden på ön.
Mika Edin – Kickflip
För de flesta militäranläggningar är fiendesoldater det största hotet. För Siaröfortet var det fukten. 1926 bemannades fortet för första gången men de förlagda soldaterna fick inte ligga kvar länge. Hur mycket de än eldade i pannrummet lyckades de inte driva ut fukten. Centralvärmen, som infördes 1928, räckte inte heller. I stället flyttades personalen ut i nybyggda baracker. De finns kvar än i dag och fungerar som vandrarhem och cafeteria. När fortet väl var klart utgjordes det av ett tungt batteri om två 15,2 cm kanoner. Pjäserna kom från pansarbåten Svea. Här fanns också en minstation samt ett lätt batteri med två 57mm-kanoner till försvar av mineringen. Fortets stridsfältsbelysning bestod av en 150 centimeters strålkastare som hissades upp genom ett schakt. Det fanns även en mindre 90 centimeters strålkastare som bland annat användes till morsesignalering. Runt fästningen fanns treradigt stormhinder av taggtråd och infanterilinjer med skyttevärn
Mika & Eddie
Väl iland traskade vi snabbt upp mot toppen av ön för att spana in fortet. Efter att han krånglat oss igenom runt 20 meter med rostig taggtråd utan att fastna blickade vi ut över något som såg helt fantastiskt ut. Bumps, wallrides, kanonrör att grinds på och banks i en skön blandning. Hur kunde det ta oss så här lång tid att innan vi äntligen tog oss ut till det här betongparadiset. Eddie hade visserligen varit på plats tidigare men i sällskap av två personer som mer var intresserade av att brottas med varandra än att åka skateboard några år tidigare. Vi andra kände hur peppet ökade markant, Siarö verkade vara precis så bra som vi hade hoppats. Det tog bara några minuter efter att vi droppat in innan vi fick sällskap av en skällande hund och en kvinna som hade fullt upp med att hänga efter den. Hon var föreståndare för ön och gjorde snabbt klart att vi inte var önskade på plats. Efter några minuters diskussion enades vi om att vi skulle få stanna ett tag och ta några bilder så länge vi inte störde de andra besökarna som skulle få en privat guidad tur på museet. Vår första session hann precis komma igång och Mika han ”tajma” in sina ollies framför Ålandsbåten två gånger innan de andra besökarna nådde ön och vi fick trycka på paus. Istället tog vi en egen guidad tur och letade huggormar som tagit ön i besittning. Siarö är helt klart en plats som är värd att besöka även utan skateboards och det är fascinerande att betrakta fästningarna som skulle skydda Sverige från en rysk invasion. Det känns som att kanoner och bunkrar för att försvara Sverige hör hemma i en helt annan tidsålder än den vi är vana vid.
Eddie & Mika
Efter att de andra besökarna försvunnit in i berget tog vi återigen berget i besiktning och carvade hela vägen ner. En minut från topp till botten är rätt bra, speciellt om du har Stockholms skärgård som backdrop. Den grova betongen var förhållandevis lättskatad och Mika och Eddie hade inga problem att hitta bra lines. Banken vid den lilla kanonen passade perfekt för en no-comply fram tills att Mikas bräda landade bredvid en av öns huggormar, vi gav det några försök till innan han rullade iväg utan att stött ihop igen med ormen. Så fortsatte vi under eftermiddagen, varje gång vi gick upp mot toppen efter ett åk hittade vi nya ställen att testa ollies på. Det känns löjligt att säga det igen men Siarö är ett riktigt naturligt betongparadis. Frågan är dock hur många fler besök vi kommer att få då skateboardåkare inte är några populära gäster. Vi kanske helt enkelt får börja betala inträde eller liknande för att se till att de kan underhålla ön i ett gott skick för framtida skateboardåkande besökare. Men det ryktas om fler fästningar i den svenska skärgården som är värda att leta sig ut till. Med tanke på hur lång den svenska kusten är borde det rimligtvis finnas några fler nedlagda militäranläggningar att carva på. Vi hoppas på det och satsar på att hitta ytterligare ett betongparadis i skärgården den här sommaren.
Text & Foto: Anders Neuman
Ursprungligen publicerat i Transition #3 2011
No related posts.
