Surfsnack med Petter
Ni kanske hade ett hum om att en av våra mest folkkära musiker har en stor passion för surf? Rapstjärnan Petter berättar här hur suget efter efter vågor kom innan han ens stått på en surfbräda och hur han 2012 dedikerar sin tid åt att surfa istället för att vara ute på turné, eller sitta instängd i en studio.
Den här intervjun handlar om Petter – Surfentusiasten och inte om Petter – Rapstjärnan. Visst, det är samma person, men jag vill ändå poängtera detta. Petter fanns på plats i Varberg under Surfers Day, för att göra sin första och kanske enda spelning i år. Anledningen till detta är dels för att han har jobbat extremt hårt med sin musik i många år, dels för att han fått fokus på ett annat intresse. Brädintresset hos Petter kom tidigt, då hans brorsa skatade runt i Södermalm på den tiden Söder faktiskt hade skatehallar.
– Det sjuka med den här surfgrejen är att jag har alltid varit brädfixerad, ända sedan jag var liten. Min brorsa skatade och på Södermalm på den tiden fanns det grymma skatehallar. Jag blev dock aldrig riktigt duktig på att skata. Men innan snowboarden slog igenom tyckte jag att det var jävligt mäktigt med surf. Jag kom ihåg en reklam film från Juicy Fruit som jag såg på bio, som visade folk som surfade och jag tyckte att det såg så himla nice och exotiskt ut. Och på något sätt har jag alltid känt att jag har längtat efter vågorna på något vis. När vi hade bildlektioner i skolan satt jag och ritade vågor och tecknade efter surftidningar. Så besattheten fanns alltid där.
Första riktiga kontakten med surf kom under Petters första ”riktiga” utlandsresa som blev till Indonesiska Nias.
– Första gången jag åkte på en riktig utomlandsresa mötte jag upp en av mina barndomspolare på Nias i Indonesien och där fick jag prova på att surfa för första gången. Självklart fick jag ju låna en 5,8 och fattade ingenting. Jag låg i typ en månad och paddlade och plockade knappt en enda våg. Men jag tycke att det fanns någonting spirituellt i hela företeelsen av att surfa även om jag inte kom upp på vågen. Så jag åkte faktiskt dit ett år senare och fortsatte paddla och då kanske jag kom med två tre vågor.
Min musikkarriär håller på att gå åt helvete på grund av surfen
Alltså kanske inte den ultimata starten på en surfkarriär. Men efter några år kom räddningen i form av att verkligen börja från grunden och surfa på en longboard.
– Efter Nias dog det hela ut under några år, sen stack jag till Hossegor, fast det gick inget vidare, utan genombrottet kom faktiskt här i Varberg. Markus Boman från Surfers sa: ”Börja med den här” och så sträckte han fram en longboard. Så stack vi ut till Läjet och jag plockade våg efter våg, vilket var en fantastiskt känsla. Sen började jag köra på longboards och det blev mer och mer surfresor. Jag har surfat en del med Surfakademin, som är riktiga longboard-fanatiker.
Övning ger ju färdighet för att nöta sönder ett redan utslitet uttryck. Så från och med i år har längden på brädan blivit kortare och vågorna större. Även en stor anledning till att surfen har tagit upp mer och mer av Petter liv.
– I vintras stack jag till Costa Rica och då började gå ner i längderna på brädan, så nu kör jag på en 6,2 och det funkar riktigt bra. Jag har jobbat väldigt mycket i många, många år, så 2012 har jag vigt till att surfa så pass mycket som möjligt. Nu har jag varit i Costa Rica och på Maldiverna och närmaste veckorna kommer jag vara på Nias och Bali i Indonesien. Sen framåt hösten blir det Island och förmodligen Galicien. Min musikkarriär håller på att gå åt helvete på grund av surfen, hehe. Nej men skämt och sido så behövde jag göra det här för att ladda mina batterier. Surfing är den absolut bästa meditationen man kan göra, enligt mig som till vardags lever ett väldigt hektiskt och stressigt liv. Ute bland vågorna har man ingen telefon, inget internet, utan du är där ute på din bräda och bara känner harmonin. Att du i nästa sekund får paddla för ditt liv för att ta en våg är ju bara roligt. Då går pulsen upp till max och jag tycker den kontrasten mellan lugn och action är väldigt häftig.
