Varför vobblar en skateboard?

Varje år skriver en massa studenter över hela världen uppsatser. Det handlar om strikt akademiskt språk, meningslösa ämnen och ett godståg fullt med ångest för dess författare. I slutändan får de ett betyg och uppsatserna läggs för att samla damm i all framtid. När Anders Österling, mer känd som Ankan, en dag skulle sätta sig ned för att bevisa sina kunskaper i mattematik för att erhålla kandidatexamen vid universitetet i Exeter ville han därför göra något relevant. Ankan har alltid åkt skateboard och snowboard men lade på ett tidigt stadium ned det stora intresset för tricks. Han fann istället sin stora kärlek i farten. Det är alltså inte helt konstigt att han beslöt sig för att matematiskt utforska varför en skateboard vobblar.

Till att börja med tog Ankan kontakt med Daniel Gesmer, känd för att ha ägnat en livstid åt att skapa en symbios mellan skateboard och konståkning. Men kanske allra mest ihågkommen för sin part i Public Domain där ha gled fram i cykelbyxor på ett ben. Antagligen en av världens mest förbispolade delar. Ankan och Daniel kom bra överens över en kopp kaffe. Daniel hade dock snarare bedrivit forskning på exakt hur mycket man lutar kroppen när man åker, inte på hur en skateboard svänger. Dessutom utan helt dokumenterade bevis och slutsatser.

Istället pratade Ankan med professor Chris Jones, ”en asfet matte snubbe” som ”räknar på magnetfält på Saturnus och sånt”. Det gick trögt till en början trots att Ankan plockade med sig brädor av alla de slag och visade hur det fungerade. Inte förrän han lyckats definiera skateboarden i matematiska termer var professorn med på noterna. ”Ah, den svänger när man lutar.”

Harmonisk svängningsrörelse

Vobblingen är ingalunda något nytt under solen, och allra minst så för matematiker. Enligt Ankan rör det sig om fysisk barnmat, serverad redan i gymnasiets A-kurs. Det kallas en harmonisk svängningsrörelse och är ett vanligt fenomen. Till exempel kan du ha upplevt det när tumlaren i tvättmaskinen drar igång och får hela huset att gunga. Inom motor-
sporter har man bedrivit utförlig forskning på vobbling men inget av det som räknats på där kan tillämpas på skateboarden, eftersom en bil eller motorcykel styrs genom att vrida ett eller flera hjul medan en skateboard lutas.

Vad som uppstår tycks vara någon form av resonans. Det vill säga
ungefär det samma som uppstår i en gitarrsträng när du plinkar på den. Tidigare nämnda Gesmer har gjort en del forskning på det och hävdar att en skateboard, beroende på sin konstruktion och åkare, kan ha vissa mer vobbelsugna lägen. Alltså lägen där frekvens uppstår. Det vill alltså säga att brädan kan vara instabil
mellan till exempel 45 och 50 kilo-meter i timmen, men inte i hastigheter under eller över. Men det finns heller inga verkliga belägg för detta men kan mycket väl vara sant.

Vobbling är inget problem

Uppsatsens syfte visade sig dock vara betydligt mer svårnåbart än Ankan någonsin kunnat ana och inget som kunde genomföras på den utmätta tiden för att färdigställa uppsatsen. För att ringa in problemet var han först tvungen att nå en mängd definitioner av en skateboard och hur den uppför sig. Den ekvation du ser ovan är en av många. Just den här beskriver skateboardens rörelse framåt och är möjligen en ingång i jakten på svaret till frågan om vobbling på skateboard. Faktorer som räknas in är bland andra brädans lutning (gamma), truckarnas höjd (h) och vinkel (c), hjulbasen (a) och en del annat smått och gott. För att uppnå konkreta resultat måste den undersökas i kraftfulla matematiska simulatorer, del för del, för att sedan utsättas för nogsam analys.

”Vobbling är egentligen inget
problem i dagens skateboard”, påstår dock Ankan. Ingen av sportens
discipliner har några problem med det. Inte ens inom downhill, där man lärt sig hantera det med betydligt mer praktiska, handfasta metoder. På diskussionsforum på nätet diskuteras gladeligen fenomenet och dess lösningar. Gesmer har bidragit med en teori om att man kan häva en vobbling genom att böja sig ner och ta tag i brädan. Något Ankan inte riktigt tror på eftersom det lika gärna bara kan förändra den harmoniska svängningsrörelsen och göra den större – det vill säga ännu vobbligare. Istället rekommenderar Ankan att se till att dra åt dina trucks så hårt som möjligt innan du droppar in, stå långt fram på brädan och vara avslappnad i fotlederna. Om det skulle börja vobbla ändå bör du ställa dig upp fortast möjligt för att öka luftmotståndet och få brädan ur den frekvens som orsakat vobblingen.

Text: Niklas Bergh

Publicerat i Transition #3 2005